Nu är jag här igen

DSCN2600
7 april 2019
DSCN2603
9 april 2019

Nu är jag hemma igen, i skogen och bland ängarna. Efter många om och men sitter jag här och skriver ett inlägg, det känns nästan som en nystart när det har gått så mycket tid. Jag har inte skrivit någonting om tentan som kuggades (som nästan alla andra), månaden utan C, resan till Nepal, förlovningen, lyckan, magin, längtan, funderingar kring livet, människor jag mött, reflektioner, hemresan, Tysklandsresan, att bli gudmor, om försöket att komma igång med studierna… Jag kanske skriver om det sen, kanske ger återblickar då och då, vi får se. Men nu är jag hemma, och nu vill jag skriva om det som är här.

Vi har börjat odlingssäsongen igen, det är så himla roligt. Vi kom igång väldigt sent i och med att jag först kom hem från Nepal i början av april, dessutom grodde nästan inga av våra förstsådda frön så vi fick så om all kål och tomat efter resan till Tyskland i slutet av april. Det känns så härligt att hålla på i jorden och kolla till dom små sådderna medans dom växer upp.

DSCN2605

DSCN2606

Jag och C har försökt forma om vår vardag lite grann just nu vilket möjliggör att jag kan få göra mer av det som jag egentligen tycker om mest – forma, pyssla, ordna och skapa hemma, och slippa stressen med att jaga timmar att jobba samtidigt som jag läser inför en tenta. Det känns så skönt och roligt då jag under studiepausen hittills har hittat tillbaka till just det här. Tankarna har brusat upp, tumlat runt, vänts och vridit på och jag har känt lycka när jag kommit på något, och gråtit när jag sett vad jag har glömt under kanske framförallt förra året.

Under de två senaste veckorna har jag haft möjlighet att laga en massa mumsig mat och förbereda inför odlingen varvat med lite studier inför tentan i början av juni. Jag känner ingen press för den just nu, vilket nog ställer till det lite för mig resultatmässigt, men viktigare än resultat är att få leva det livet man vill, göra det man älskar, vara med dom man håller kär.

Idag har jag avverkat en liten att-göra-lista:

  • Rensa bäddarna
  • Fördela det gamla torvströet i bäddarna
  • Sätta upp ärt- och bönstöd
  • Gödsla ärt- och bönbäddarna
  • Sätta ut bondbönorna
  • Så bondbönor ute
  • Så persilja
  • Så lavendel
  • Ställa ut ärtor och zucchini och pumpa för härdning
  • Kratta framsidan

Inte så tokigt va! Och så har jag ätit pannkakor, träffat grannar och hängt i hängmattan med ett glas saft och pratat en stund med en fin vän. Solen har skinit och hönsen har sprungit fria. Och nu sitter jag här inne bland örter, ärtor, sallad och tomater som längtar ut, och har äntligen skrivit ett litet inlägg här igen efter nästan ett halvår. Det känns bra. En fin dag. En fin dag hemma, i skogen och bland ängarna.

Hoppas ni haft det bra under den här våren ❤ är ni också och gräver i grönsakslandet nu?

20190518_19472320190518_19591920190518_195536

Annonser

I behov stillhet

Att bo ute på landet som vi gör leder till att man vill följa naturens säsonger- Det betyder nu i december att vila. Snön har bäddat ner växterna, hönsen lägger inga ägg, katten går knappt ut; men vi människor – vi ska minsann köra på som vanligt. Som student är december den tiden man egentligen borde trappa upp istället för varva ner. Då man som allra mest vi dra sig tillbaka, in i sig själv och till sällskapet av nära och kära, då är det tentaplugg och prestation som gäller. I städer kan man nog ignorera naturens gång lite extra på grund av allt elektriskt ljus och alla ljud, men här ute i byn är det verkligen mörkt när det är mörkt, och tyst när det är tyst.

I lördags tog jag och sambon oss tid för varandra för första gången på länge. Vi gick på en tillställning, julmarknad och åt på restaurang och avslutade kvällen hemma med tända ljus, popcorn och film. Det har varit svårt att verkligen vara med varandra senaste tiden. Vardagskrångel med bilar, jobb, studier och annat har varvats med sjukdom, sömnproblem och stress vilket gör det svårt att se varandra och vara riktigt närvarande. I början, när vi inte hade känt varandra så länge, blev jag orolig bara det gick någon enstaka dag då vi inte var i full kontakt med varandra. Allt eftersom kommit närmre varandra så känner jag mig allt tryggare i vetskapen om att vi alltid når tillbaka. Med ”full kontakt” menar jag alltså inte det fysiska att man kommunicerar mycket med varandra utan känslan av att höra ihop, vara synkroniserad, i fas med en annan person. Det är en känsla jag inte riktigt visste om att den fanns innan jag träffade C, men finns gör den, och det är helt fantastiskt 🙂

Igår (söndag) hade jag och några nyfunna vänner tänkt ta våra hundar ut på skidtur. Vi träffades på ljusvandringen förra helgen (2017 och nu 2018 har jag tänt flera hundra marschaller till första adventskvällen som medlem i Hummelholms kulturförening) och började snart prata om hur kul det vore om vår Bella kunde lära sig dra av deras hundar. På grund av riktigt uruselt väder i form av regn, slask och halka i mängder ställde vi in den planen och bytte ut den mot middag i form av pumpasoppa och hembakt bröd.

DSCN2048

När jag tar mig tid till kökspyssel, då blir jag betydligt mer balanserad. Jag vet inte vad det beror på, men då jag får ägna någon timme till att fixa med mat och bak, då blir det lugnare och stadigare i mig. Att samtidigt få prata om allt från det fantastiska med renar till hur nervöst det är att träffa nya människor gör det hela sådär extra bra.

Idag blev det en halvdag inne i stan. Det var tänkt att jag skulle vara med på både handledning och föreläsning men på grund av försovning och allvarlig brist på koncentration satt jag ensam och pluggade på biblioteket till lunch och sen åkte vi hem. I skrivande stund sitter jag inbäddad under farmors ullfiltar i vardagsrummet med tända ljus runtomkring mig och en katt i knät. Bella (hunden) har somnat i en fåtölj och jag har stoppad i mig sådär lagom mycket av tyskt julgodis. Stickningen vilar på bordet. Nu känner jag stillheten.

DSCN2054DSCN2053DSCN2052

Har ni haft en bra helg? Jag hoppas det, och att ni unnar er en mysig stund i soffan nu när vi bara är drygt en vecka ifrån den mörkaste dagen på året. Är det nått man ska göra nu så är det att mysa.

Kram ❤

En hund i famnen

Hej igen, och glad första advent!

Nu är min absoluta favorittid på året här – adventstiden! Fylld av längtan väntar jag alltid till första december eller första advent med att ta fram alla mörkröda tyger, ljuslyktor och adventsstakar. Inte särskilt tålmodig, men ändå lite, gör jag strax innan äntligen inköpen av pepparkaksingredienser, choklad, glögg, mandlar och allt annat som hör julen till. Det enda problemet med advent är att det blir så otroligt mysigt hemma att jag ännu mindre vill sätta mig i bilen och åka in till Umeå för studier och prestation. De här senaste dagarna har jag besparat mig det. Jag behövde lite tid här för att bearbeta ett meddelande som kom under veckan som jag inte tänker skriva om mer nu.

När jag vaknade igår kände jag mig äntligen lite piggare igen och ägnade hela 1 december till att försöka skapa så mycket julstämning jag kunde med det lilla pyntet vi har. Och jag måste ändå säga att jag tror jag lyckades ganska bra. Under ett loppisbesök i fredags hittade jag dessutom några fina dukar, den finaste av dem ligger på ett bord i vardagsrummet med ett fat med nötter och clementiner på.

20181202_213753

Y som bor med oss har också haft besök av sin mamma och lillasyster och tillsammans med dem, C, katten Sonja och Bella har det känts mysigt levande under helgen också. Bella är en fantastiskt fin och gosig 9-årig hund som jag och C har tagit hand om från och till sedan sommaren 2016. Han som hade henne, och som haft henne sedan hon var valp, började spendera mer och mer tid i Nepal vilket ledde till att hon spenderade mer än halva året hos oss. Sedan början av november har hon varit här igen – och denna gång här för att stanna!

DSCN2040

Det känns otroligt roligt och mysigt att ha hennes här. Hon är en så härlig och snäll karaktär som nu kommer att få spendera sin ”pension” i Hummelholm – springa lös i skogen, nosa på katten och hönsen och bli fullproppad med korv när min pappa kommer på besök. Varje morgon tar jag med henne ut på en längre promenad (det är så sunt att leva med hund!), ibland i mörker och ibland i gryningen. Vi tränar på att inte sticka efter djur i skogen och på att gå fint vid min sida längst vägen och när snön äntligen kommer (förhoppningsvis snart) kommer skidorna på och Bella får en fin dragsele. Ikväll, på ljusvandringen i byn, så träffade vi några nyinflyttade till området med draghundar så tillslut kanske Bella kan lära sig att dra åt rätt håll också.

Nu börjar en ny vecka. En vecka som skulle behöva vara två. Om tre åker min älskade till Nepal, om sju följer jag efter.

En biljett i handen

Nu går det inte att blunda för det längre, vi är i den mörkaste årstiden nu – senhösten precis innan snön kommer. Vi har redan haft några dagar med snö som en försmak på vintern men nu är den borta igen. Termometern visar på plus nästan dygnet runt den senaste veckan och när solen väl har försvunnit efter kl 16 så blir det riktigt, riktigt mörkt.

I det här mörkret har det dock kommit två fantastiska nyheter som jag vill dela med er, den ena tar vi nu och den andra en annan gång 😉

Jag och min sambo, min gosälskling och underbara vän har biljetter till Nepal!! Här på bloggen kan man läsa och titta på bilder från mina två resor dit innan jag träffade C. På våren 2014 var jag där i sex veckor och sedan igen vinter/vår 2015 i tre månader. Att åka till Nepal betyder så otroligt mycket för mig. Där har jag upptäckt värme, magi och gemenskap med människor som pratar ett språk jag inte ens förstår. Där har jag bott i en fantastiskt vacker by och vaknat till vyn över Himalaya, varit rädd för livet på vandring ensam på bergen runt Kathmandu och flyget med örnar och gamar utanför Pokhara. Och nu ska jag äntligen tillbaka!

Bakgrunden till att resan nu äntligen blir av, resan jag längtat så mycket efter, är att jag tar mig en efterlängtad studiepaus på (enligt planen) en termin. Förutom två månader i Nepal är det en omtenta och jobb som gäller, och en sommar fylld med odling och huspyssel. I somras var det svårt för mig att njuta fullt ut. Sommaren bestod av stress och oro över mina studier, min framtid, och redan då funderade jag på att ta en paus från (eller till och med hoppa av) läkarprogrammet. När jag hade bestämt mig för det så väcktes dock en stark önskan om att få börja min fjärde termin och läsa kursen sjukdomslära så paus byttes ut mot plugg i mängder inför omtenta i augusti. Även om jag är glad för det beslutet vet jag att jag egentligen behöver en paus. En stund att andas ut och bara vara jag igen. En stund för att resa.

IMG_20181104_185858_015(1)

Från fjällstugan

Äntligen vid fjällen igen. Stora och stadiga finns dom där på andra sidan sjön. För två år sedan gick jag och min nyfunna kärlek över dom. En vecka i slutet av oktober var vi där bland snöiga toppar och iskalla bäckar. Bland järvspår och renar. Nu är jag på mitt andra återbesök, inte vandrandes med C dock, men vilandes i en stuga med pappa.

DSCN2034DSCN2033

För ett tag sedan började min pappa arrendera en bit mark här vid stranden till sjön Torrön (har ni hört något så fånigt, en sjö som heter “torr-ön”!) och nu står här en gul/grön barack på 12kvm med kamin och sängplats och annars inte så mycket mer. Större delen av tiden vi varit här hittills har ägnats åt sovande (säkert ett halvt dygn) och läsande. Jag läser “I Kroppen Min” av Kristian Gidlund, en svensk musiker som dog i cancer som 29-åring. Kanske inte den roligaste läsningen men bra, och visst fastnar jag lite.

När jag gick ner till vattnet i morse och borstade tänderna hittade jag några fina stenar, ganska många faktiskt, och tog med mig några stycken i jackfickan. Hade sambon varit med så hade vi nog fått en betydligt tyngre packning på hemvägen än på hitvägen. Det brukar bli så när vi är på väg, och visst bidrar jag med några sten på våra vandringar och road-trips men C står nog för merparten. Sen när vi kommer hem med våra skatter tycker jag alltid det är så svårt att veta vad som ska hända med dom då när vi är hemma igen. Någon som har nått tips på stendekorationer/-inredning/-utsmyckning/-förvaring eller -placering?

DSCN2031DSCN2030DSCN2026

Höstmorgon

Hej!

Idag har jag en hemmamorgon. Jag vaknade vid åtta och ägnade nästan en timme till frukost och korsord innan jag gick ut i trädgården en stund.

I natt har det varit som kallast för den här hösten. Ordentligt med frost täcker marken och termometern står fortfarande på minusgrader nu klockan 10. Solen har redan kommit ganska långt upp på himmelen nu och naturen gnistrar. Åh vad jag längtar efter snö! Jag ser så fram emot skidåkning och, tro det eller ej, snöskottning. Hönsen kanske inte kommer att vara så stora fans av snön, de gillar bättre att vara ute och krafsa i trädgården och äta upp det sista av skörden som står kvar ute. Raskt går hela gänget ut på upptäcktsfärd så fort man öppnar hönsgården.

DSCN1998DSCN2007DSCN2000

Innan vintern hoppas jag verkligen att vi hinner få in kaminen på nedervåningen. Det har pratats om någonting med väggen och att ta upp den och flytta en pelare men det verkar vara väldans otydligt om det är ett måste eller ett ”det-här-skulle-ni-kunna-göra”. Ibland önskar jag verkligen att någon av oss var snickare och hade mer kunskap. Och jag börjar förstå poängen med att skaffa hus i närheten av släkt eller barndomsvänner, haha. Allt som ska göras med huset känns så förvirrande, med trädgården, hönsen och vår lilla katt är det enklare, där känner jag mig tryggare.

DSCN2022DSCN2010

Nu ska jag lämna datorn och gå över till en av våra grannar med några saker vi lånade för att byta till vinterdäck på bilen. Vi gjorde det igår kväll, med hjälp av ännu en granne för påfyllning av luft i däcken, och tur var det för nu närmar sig verkligen vintern.

DSCN1986.JPG

Kram och hoppas ni får en fin tisdag!

Att få bara vara

Jag är så glad över att hösten är här. Efter en alldeles för torr och varm sommar känns det extra bra med fukten och kylan som leder oss mot vintern. Höstens färger och rytm passar mig mycket bättre också än sommarens aktiva natur och jag har de senaste två veckorna längtat mer och mer efter att komma ut i naturen och fota, att sitta hemma med en god kopp te, att hantverka och mycket, mycket mer. Jag börjar också längta bort från skolan, biblioteken, de hårda stolarna, alla människorna och den konstant aktiva energin. Nu är tiden för att dra sig tillbaka, skörda in det sista från landet, äta varm soppa och tända ljus. Som lantlig student är det den svåraste balansen – balansen mellan studiernas måsten och naturens vara.

DSCN1869

Förra helgen körde jag genom det vackra höstlandskapet upp till Vindeln där jag deltog på en näverkurs ordnad av Västerbottens Hemslöjdsförening. Det var mycket sidobabbel bredvid självaste hantverkandet men när vi väl kom in i slöjdsalen och man fick arbeta med sin näverburk så stormtrivdes jag, och hem kom jag med en vacker näverburk och tre omplåstrade fingrar. I går fyllde jag burken med hemmagjord müsliblandning som jag gjort tidigare och som är godare och känns nyttigare än butikens alternativ.

DSCN1883DSCN1886

Nu har sökandet efter en keramikkurs börjat. Jag längtar så efter att få arbeta med lera. Jag har aldrig gjort det, mer än de där skulpturerna jag gjorde i gymnasiet, men någonstans inom mig finns det en stark känsla av att keramik är någonting som jag borde hålla på med. Förhoppningsvis kan jag hitta någon lokal hantverkare som kan tänka sig att släppa in mig i verkstaden alternativt ordna en kurs. En god vän som bor i Umeå gick en keramikkurs inne i stan under sommaren och har precis fått hem sina glaserade, färdiga verk. En liten, blå kopp fick till och med komma hem till mig (tack!) och jag har druckit ur den sen dess. Att berika mitt hem med hantverk, med skavanker och utan, är någonting jag alltid längtat efter och jag är så glad att jag börjar prioritera detta framför annat. I slutändan är ju studierna det jag ägnar mest tid, men när jag sitter bara med böckerna, oavsett hur intressanta dom är, så hamnar jag fort i obalans. En rutin jag fått in är morgonyoga, med hjälp av den och regelbundet hantverk (även mat) så håller jag den balansen bättre.

DSCN1903

När naturen är sprakande vacker

Åh äntligen är hösten här! Efter sommarens torka och hetta känns det så underbart med regn, dimma och grönska. Den här veckan har de där mest fantastiska höstfärgerna kommit och skogen riktigt lyser i rött, gult och orange.

DSCN1853

I trädgården förändras det också. De första nätterna med minusgrader har redan varit och några av växterna har redan avslutat sitt växande, gulnar och lägger sig ner. Förra helgen hade vi besök (plus att en väldigt god vän till mig flyttat in hos oss!) och fick så mycket gjort! Alla morötter skördades och växthuset tömdes, och några dagar senare skördade sambon zucchini och rödbetor också.

Under sommaren har vi fått hjälp av en granne med att få hit vatten från älven som vi kan vattna med. Han fyller kubiktankar i älven med en pump och kör sen dom till oss med sin traktor. I sommar har det varit fullständigt livsnödvändigt för våra plantor på grund av torkan. Som tack plockade vi i helgen ihop en stor skördelåda med svartkål, grönkål, mangold, rödbetor, morötter och zucchini samt en solros och en liten bukett med ringblommor. Gissa om dom blev glada!

DSCN1849

Sedan höstterminen började igen har jag försökt hitta en sundare veckorytm som inkluderar morgonyoga (nu kliver jag upp 05.30!) och söndagsbrödbak. Jag och sambon bestämde också att vi vill ta vara på allt det goda från vår trädgård bättre och laga nyttigare och bättre mat. Förra veckan lyckades jag till och med göra tre storkok som räckte nästan hela veckan ut. ”Afrikansk gryta”, couscoussallad och 10 liter morotssoppa var det som gällde då, få se vad som blir denna vecka.

DSCN1628

Vill dela med mig av två godsaker från sommaren också – mumsig paj med sallad och pannkakor med jordgubbar från trädgården. Tack snälla höns!

DSCN1704DSCN1711

Men den härligaste skörd/matupplevelsen var ändå idag då jag lagade ihop pytt-i-panna med ägg, sallad och tomater med bara ingredienser från trädgården – det känns helt fantastiskt! Tidigare har det alltid varit någonting köpt i – lök, ost, grädde – men inte idag. Tack igen snälla, snälla höns!

DSCN1864DSCN1840

Så, det blev ett litet inlägg igen efter två månader, om mina favoritsaker att skriva om – skörd och höns, haha.

Sist men inte minst kommer en bild på en sprakande ringblombukett jag plockade till mig själv när jag fick veta att jag klarade tentan jag har kämpat med så mycket! Tjoho!

DSCN1833

Hoppas ni har det bra och att ni får tillfällen att njuta av den vackra hösten som kommer till oss nu ❤

Kackel i grönsakslandet

Nu har hönsen räknade ut det – det är bara ett 1m högt kompostgaller som formar gränserna för deras stora hönsgård! Sambon och jag pysslade på i trädgården i den gassande solen med gräsklippning, färgskrapning och vattning när en vit gestalt i ögonvrån fångade vår uppmärksamhet. Hönan Siv stod i sanden vi det gamla vindskyddet och mådde gott. Ojoj sa vi och vallade in henne till dom andra igen. Några minuter senare var hon ute igen. Visst längtar vi också efter fria kackeldamer som krafsar runt i ängar och under buskar, men på grund av rovdjurtryck och ett grönsaksland vi gärna får någon skörd på så har vi hållit dom bakom garaget i skydd av träd, ängar och rishögar. Så Siv fick snällt gå in till dom andra igen. Och var ute några minuter senare, tillsammans med en av kycklingarna. Nu började vi misstänka att det har kommit till ett slut med dagarna då hönorna var till freds med att gräva i vår kompost. Siv och kycklingen fick gå in igen.

20180709_142749

Efter någon timme gick jag till hönsen för att kolla till dom och då var tuppen Jussi med tre hönor ute i det höga gräset utanför hönsgården. Jag tog bort kompostgallret, då kan lika gärna alla få vara lösa tänkte jag.

Tillsammans med hönsen gick jag runt där i det höga gräset bland blommor och tistlar. Jag plockade rölleka för att torka till te och hönsen letade mask och visade kycklingarna vad som är gott och inte. Vi fick en riktigt härlig stund tillsammans där i solen.

DSCN1649DSCN1658DSCN1668

En av våra hönor heter Sonja, precis som katten, och är en riktig busfröken. Förutom att hitta grönsakslandet då i måndags så brukar hon också vara den svåraste att valla in till hönsgården. Hon är ganska klipsk och ser hur hon kan smita förbi oss för att stanna ute en stund till. Hon ger oss en del skratt och roliga stunder, lilla Sonja. Hon är svår att fånga på bild dock, men här är hon:

DSCN1690

En dag fick vi ännu ett äventyr. Kardborrebandet som hållit igen hönsgårdsdörren (till den lilla hönsgården som det alltid är öppet till) hade gått upp så när sambon en morgon hade klivit upp och klev ut på bron så stod Sonja där, glad och nöjd säkert över sitt lilla äventyr haha! Alla hönsen var ute med sina kycklingar i trädgården och hade en härlig stund. Men det var nästan som om de visste att de inte fick för Jussi tog lite skamset med sig sin nu ganska stora flock till hönshuset när sambon upptäckte dom. Dom är allt roliga! Jag är så glad att vi fick tag på den här härliga flocken Bjurholmshöns förra året

Så nu springer dom lösa om dagarna. Igår hittade dom salladslådorna och ställde till med lite besvär men annars går det alldeles utmärkt – och är så otroligt mysigt!

DSCN1637DSCN1686

Rennätter och toppkänsla

Igår kväll kom jag och sambon hem från en långhelg i Marsfjällen. Vi hade lyckats hitta en husvakt för min lediga vecka och packade våra vandringssaker och Bella i bilen och åkte österut i fredags. Jag har längtat efter fjällen så länge nu så det kändes riktigt skönt att vi äntligen kom iväg! Det är någonting med kalfjället som ger mig en renhet i både kropp och själ. Som en av grannarna sa tidigare idag – luften känns så ren och frisk.DSCN1305

Vi började med att stanna till i Fatmomakke och tältade där vid sjön. En väldigt vacker plats med en kyrka och många gamla byggnader – men också mycket turister, fiskare och husbilar. Nästa dag begav vi oss upp mot Marsfjällskåtan istället och tältade ca en km ifrån den. Det kändes lite lyxigt att ha tillgång till dasset vid kåtan faktiskt, och man fick en tjusig utsikt när man satt där med, haha!

DSCN1301DSCN1316

Någonting som vi inte var beredda på var att det skulle vara långt över 20 grader och gassande sol alla dagarna som vi var där så vi hade såklart ingen solskyddsfaktor med oss, vilket resulterade i en rejäl bränna och inköp av aloe vera kräm i Vilhelmina på vägen hem. Hela söndagen låg vi bara i tältet och vilade. Med hjälp av sovsäckarna kunde vi bygga oss en liten grotta med sval och skön skugga och där låg vi och sov, myste och tittade på den fantastiska utsikten.

DSCN1377DSCN1380

På måndagen klev vi upp innan 06, åt lite gröt och begav oss sedan iväg för att bestiga Marsfjället på knappt 1590 möh (enligt fjällkartan). 5 km färdväg och 700 m stigning avverkade vi på några timmar. Under pauserna på berget blev utsikten bara vackrare och vackrare. Marsfjället är det högsta berget så långt ögat kan se och det var därför en väldigt härlig känsla att vara längst upp och blicka ut över vidsträckta naturområden och till synes oändligt med fjäll.

DSCN1456DSCN1462DSCN1475DSCN1483DSCN1478DSCN1526DSCN1523

Bella var helt slut när vi nått toppen och blev dessutom ganska stressad, förmodligen på grund av vindarna och faktumet att vi var på en bergstopp. Det är trots allt inte det mest naturliga för en hund. Vi gav henne lite vatten och bäddade sedan ner henne i en grop där vi sen anordnade lite skugga och efter ett tag varvade hon ner och somnade. Det är väldigt mysigt att ha med henne, men det kräver lite extra att se till att även hon har en bra upplevelse i fjällen.

Rätt som det var dök det upp en örn när vi satt där på toppen. Vi hade ingen chans att hinna ta ett kort utan njöt bara av denna ståtliga och fria gestalt som lekte i uppåtvindarna. Den var så nära, säkert bara några meter bort, så att vi verkligen fick uppleva dens stora vingspann och vackra fjäderdräkt. Bella sov förbi den händelsen men någonting hon inte sov förbi var när det varje natt kom mängder av renar och betade runt vårat tält innan de fortsatte upp mot bergen. Första natten var Bella så rädd att hon skakade och renarna var så nära att någon av dom passade på att dricka lite ur Bellas vattenskål men de andra nätterna gick det bättre. Mitt i sommarnatten fick vi ligga nerbäddade i våra sovsäckar och titta på de upplysta bergen och renarna som vandrade förbi oss. Det var minst sagt stunder av magi.

DSCN1439DSCN1417DSCN1421DSCN1452

På vägen hem på tisdagen stannade vi till i Fredrika och tittade på det buddistiska templet som står där med en fantastisk utsikt över skogar, sjöar och berg. Templet var ett projekt som fick höga förväntningar på sig och sedan fallerade, men två statyer står där i alla fall och när vi kom var två munkar där och bad och skötte om blommorna. Vi har åkt förbi skylten nere vid vägen flera gånger när vi varit på väg till Jämtland eller hem därifrån och alltid bara åkt förbi, men nu äntligen tog vi oss tid att svänga upp till templet. Det är bara 1km från vägen så det är helt klart värt det!

DSCN1582DSCN1579

Så nu är vi hemma igen. Sambon är och jobbar och jag har pysslat med våra växter både inne och ute. Borta bra men hemma bäst brukar man ju säga. När det gäller fjällen är jag inte helt säker på om det verkligen är så enkelt, men visst är det bra härligt här i vackra Hummelholm med. Och visst känns det renande och glädjande med den lilla söta katten, att kika ut i trädgården, hitta den första röda tomaten och kolla till dom (snart inte så) små kycklingarna.

DSCN1583DSCN1594DSCN1604DSCN1615DSCN1617DSCN1619DSCN1621

Stort tack igen till husvakten som var här och tog hand om hus, trädgård, katt och höns medans vi var borta! ❤