När huset är tomt igen

Nu börjar det rycka i huset. Andra klass varning för stormbyar i södra Norrland och ikväll ska det besöka oss med lite grann. Vinden håller sig inte riktigt inom de väldigt raka linjer som skiljer län och varningsområden åt så även vi får vår del av kakan. Det blir skönt för träden om den tunga snön äntligen släpper sitt grepp om grenarna så de kan få upprätt igen, men jag misstänker att snön och vinden på många håll kommer leda till träd som faller och en hel del elavbrott. Elavbrott hade vi lite från och till för någon dag sedan. Då var fortfarande två av våra nyårsgäster kvar och vi bar ved, åkte skidor och lagade mat i mörker eller ljussken. Den nya lampan kom väl till hands då den även har ljushållare. Jag var ute på skidor med Bella, hunden, och varje gång byn slocknade och försvann i vintermörkret så fortsatte ett varmt sken att lysa från vårat köksfönstret. Då såg det ut som om vi verkligen bor mitt ute i skogen, som vissa tror, och inte omgivna av grannar.

Det var länge sedan jag skrev nu, nästan en månad sedan. Jul och nyår har firats, julgodis har bakats, släkt besökts och vänner gästat. Det har varit intensiva veckor med mycket människor som gett både glädje och trötthet. Det känns så härligt att få träffa alla nära och kära och prata, skratta, leka och spela men är man van vid tystnaden och lugnet i det egna huset samt en hel del egentid så blir det väldigt intensivt så här års. Vi började med att dagen innan julafton köra till sambons syster utanför Hudiksvall. Sonja och hönsen lämnades i vård av en granne och senare en vän, Bella fick följa med. När vi åker bil längre sträckor, och framförallt i mörkret så har vi, jag och sambon, alltid så djupa samtal. Det är en fantastisk stund då vi möts och visar förståelse samtidigt som vi reser genom mörkret, ser samhällen lysa upp ibland och stjärnor lysa upp alltid. Efter jul åkte vi till Jämtland, ännu en gång i mörkret, ännu en gång med fina samtal som endast avbröts av radio-julkalendern. Mer släkt och så lite skidåkning fick vi där innan vi åkte hem igen och tog emot våra nyårsgäster den 30e. Och nu, nu har alla åkt och det är bara vi, hunden, katten och hönsen kvar här hemma.

Vi har haft storstädning i huset idag. Uppgifterna har delats upp efter vad vi gör bäst – jag plockar undan och skapar ordning och sambon skrubbar rent. Det känns så härligt när man har fått gå igenom huset en sväng och skapa lite ordning, det känns som om det blir lite ordning inom sig med. Det har varit lite oordning den senaste tiden, inuti alltså. Den oerhört tunga tröttheten jag känt den senaste månaden, om inte mer, har ställt till det en del för mina studier. Tentan är den 13e januari och prestationsångesten har varit ständigt återkommande den senaste tiden. Nu har jag dock äntligen börjat förlika mig med att jag förmodligen inte klarar tentan och då börjar det mesta gå lättare igen. Det är konstigt ändå, hur man får för sig att man duger bara man presterar. Egentligen är det ju så självklart att vi har rätten att finnas och vara glada oavsett om vi skaffar bra utbildning och välbetalda jobb eller inte, om vi skapar egna företag och uppfostrar barn med höga betyg eller inte. Och ändå sitter man där och tror att en tenta är hela ens värld, hela ens värde. Nu har jag gått vidare lite från den känslan och till och med tänkt att det vore bra om jag misslyckades lite så jag fick lära mig det. Att kunna misslyckas och inte bli alldeles krossad av det är nog en väldigt bra sak att lära sig.

DSCN0784

DSCN0785Nu blir det kikärtsbiffar i Hummelholm 193, ute blåser det bara mer och mer – det är tur man har självtryck i vattenkranen, vedspis och stearinljus.

Förresten, visst är det härligt med det nya året? Jag tycker januari och februari är så härliga vintermånader med all sin snö, kyla och kraftiga ljus. Nu äntligen känner jag lite liv i kroppen igen efter alla mörka dagar! Gott nytt år!

Annonser

När den vackraste vintern är här

DSCN0698

När vintern är här på riktigt och snön ligger tjock på mark och träd, drivorna vid vägen växer och nätterna är fyllda med stjärnor och norrsken, då är hela världen magisk.

Sedan ett par dagar tillbaka har naturen förvandlats till en vintersaga och jag njuter fullt ut, samtidigt som jag för trädens skull hoppas de ska befrias från deras tunga börda. Det är så vackert.

DSCN0705DSCN0692

Den här veckan har jag varit ofantligt trött. Kroppen har värkt, jag har somnat under föreläsningar och varit alldeles mörk runt ögonen trots många timmars sömn. Jag har fått ett sånt otroligt stöd från Christofer de här dagarna vilket har lett till att jag faktiskt har mått helt okej idag. Senast igår låg jag på köksbänken alldeles utslagen trots sovmorgon. Innan jag blev bortskämd med massage passade Christofer på att ta en bild på trötta mig.

DSCN0695

Det har ändå varit en intressant vecka i skolan trots tröttheten. Vi har haft en riktigt bra föreläsare, fått leka med stetoskop och blodtrycksmätare och fått titta på riktiga organ. Dessutom så har jag tittat på luciatåg, kören jag är med i har haft julkonsert i stadskyrkan (vi har en till imorgon) och jag har fått till en mysig fika på stan. Det händer så mycket roligt och intressant nu vilket gör det svårt att sålla. Den här starka tröttheten har tvingat mig till att hoppa över många aktiviteter, vilket nog har varit bra.

DSCN0711

Såhär vacker var skogen en förmiddag när jag åkte in till Umeå. Granarna står så starka och mörka, täckta av snö. Jag är så tacksam för att få bo i den här vackra skogen och få njuta av den på väg fram och tillbaka till Umeå. Det gör det värt trots isigt och delvist spårigt väglag och lång pendling. På eftermiddagen/kvällen när jag nästan är hemma kan det se ut som bilden nedanför istället, minst lika vackert men svårare att fånga på bild.

DSCN0719DSCN0720

Kom ihåg att sova ordentligt, försöka hitta tillfällen på dagen att få komma ut en sväng och omge dig med värme och kärlek. En vecka till midvinter är det nu ❤

Fina vänner

I helgen hade vi besök av en vän från Umeå. Det blev spel, samtal och huspyssel. Jag tog mig också tid att äntligen baka lite julgott, både praliner och lussebullar. Jag njuter och bär med mig helger som är så lugna och fina som denna var, men jag blir också trött. En ledighet vore bra att få nu snart. Förutom att bidra med trevligt sällskap hjälpte vår besökare oss både med att bära in ordentligt med ved och att sätta upp en fin kökslampa jag hade hittat på myrornas. Äntligen fick vi både en fin lampa OCH en lampa som sitter centrerad över köksbordet. Det tog ett år för det hela att ske men vissa saker behöver både tid och en helggäst.

DSCN0680DSCN0702

Det är bra med vänner. Man får ett litet avbrott från vardagen, tillfällen att reflektera och många härliga skratt tack vare dem. Både i fredags och lördags var jag inne i Umeå och träffade folk från klassen, det gav många skratt. Ett tillfälle då det blev mycket reflektion och ett avbrott från vardagen var då jag för en månad sedan unnade mig att åka till Uppsala och hälsa på de fina vännerna jag har. Det var över halloween så det blev skräckfilmer och så en väldig massa timmar på café som det sig bör i Uppsala. Under alla de där timmarna hinner man prata igenom de allra flesta funderingarna man har haft den senaste tiden, spegla dom, få tips och stöd och känna sig sådär underbart trygg och glad som man gör med sina närmsta vänner.

DSCN0483

DSCN0486

Om drygt två veckor kommer några av våra, mina och Christofers, vänner hit för att fira nyår. Nyårsfirandet förra året var så otroligt mysigt så man kan inte annat än att längta efter att huset fylls med nära och kära igen för att fira det nya året, vinterns skönhet och solen som kommer tillbaka.

Hoppas ni också hittar ett fint och för er passande sätt att fira de kommande högtiderna ❤

Mörker och ljus

DSCN0670DSCN0663DSCN0665

Midvintersolståndet är snart här och det märks tydligt. Mörkret tar över mer och mer av dagens timmar men på nätterna lyser stjärnor och norrsken upp himlen. Förra söndagen, på första advent, lystes även marken i byns naturreservat upp. Med Uppsala Waldorfskolas lyktvandring som inspiration tände jag över 200 marschaller i naturreservatet. Med hjälp av flera andra i byn blev det en riktigt vacker kväll med samtal runt elden och magiska stunder med alla ljus i mörkret och en fantastisk fullmåne.

DSCN0674DSCN0661

Jag känner verkligen av i år att jag blir betydligt tröttare och segare när det blir såhär mörkt. Det känns riktigt tungt att sitta med studierna efter skymning, och när skymningen är klockan 15 så blir det inte särskilt mycket ”pigg” tid. I och med att det är tenta om drygt fem veckor känns det ju inte så passande att bli såhär trött nu och att det ska vara såhär mörkt. Samhället tar ingen hänsyn till förändringen i ljus och värme så jag funderar på att helt enkelt börja dricka kaffe för att orka hålla igång.

DSCN0668DSCN0659

Någonting som ger energi däremot, förutom vackra adventskvällar i naturreservatet, är skidåkning i solskenet. Det är en så oerhörd lyx att kunna kliva ut genom dörren, dra på sig skidorna och åka en sväng. Strax utanför dörren finns det här vackra vinterlandskapet. Är man hemmavid på dagen kan man unna sig en liten stund av sol i ansiktet och bege sig ut.

DSCN0652DSCN0657

Bella är här en bra hjälp då hon faktiskt måste få komma ut en sväng. En runda på skidorna eller en skogspromenad, det är bara att välja!

DSCN0649DSCN0645DSCN0650

Hoppas ni hittar både energi och ljus i vintermörket, men också tid för att vila ordentligt. Jag tror vi behöver det under den här tiden på året ❤

Efter stormen

Samma dag som snöstormen blev det plusgrader och det allra mesta regnade bort. Dagen efter kändes det lite underligt att det var så mycket känslor och tankar och jobb med snön när det dagen efter knappt är kvar. Istället kom det andra känslor och annat jobb. Jag vaknade på morgonen och hörde ett droppande ljud. Först tänkte jag att det var ett lätt, återkommande slag jag hörde och tänkte att Bella kanske stod utanför och viftade på svansen så att den slog i väggen, men det var ändå lite suspekt – så jag klev upp. När jag kom ut ur sovrummet insåg jag att det helt klart var ett droppande ljud, och när jag tänt lampan var det tydligt – det droppade från taket! En sekund till och sen var jag klarvaken. Första grejen blev att ställa dit en balja och ta bort mattan och sen upp på vinden och kolla varifrån vattnet kom. Jag var förberedd på hur det skulle droppa från taket, men istället möttes jag av…snö… Man kan ju undra hur sjutton det kunde hamna drivor av snö på vinden, sen var det bara att gå och hämta en påse och handskar och ta ut allt. Strax därefter slutade det att droppa. Nästa snöstorm antar jag att vi går upp och stänger igen ventilerna, för det är det enda sätt jag kan komma på hur all den där snön hamnade där.

DSCN0636

Dagen efter takdroppet täckte frosten mark och träd och det var så vackert när jag var ute med Bella och gick längst älven. Jag passade på att ta några bilder, även om det nästan alltid känns svårt att fånga allt den fina.

DSCN0608DSCN0617DSCN0615DSCN0618

Det är så roligt att låta Bella gå lös. Hon rusar runt och nosar, gräver och verkar ha det så bra. Christofer är borta en vecka igen och jag kände först en stor stress med att jag skulle vara själv med höns, katt och hund, hushåll och studier, men han sa att jag kommer upptäcka att det är någonting bra med att bli tvingad ut ibland. Under den här promenaden kände jag verkligen det.

DSCN0621DSCN0625DSCN0613

Förutom fina hundpromenader så känns det ganska ensamt den här gången då Christofer åkte. Tidigare har jag kunnat ta till vara på all den egentid jag fått, men nu känner jag mig nästan lämnad. Det är tur att telefoner finns så man kan ha långa, fina samtal med varandra där man kan reda ut även de svåra känslorna.

DSCN0630DSCN0632

På kvällen var vi ute och gick igen. Längst vägen genom byn är det en fin björkallé med delvis gamla, stora björkar som med hjälp av några gatulysen blev så här fina.

20171125_214300

Hoppas ni också hittar tillfällen att gå ut en stund och njuta av vinter, frost, solsken, fina vänner och partners ❤

Hemmamat

Det är en fantastisk känsla att äta mat hemifrån, så närodlat det bara går. Jag känner mig förundrad över att det ändå blev så mycket mat, att det nu har gått 3 månader då jag gått förbi grönsaksavdelningen, 3 månader av egna rotsaker, zucchini och pumpa, inlagd gurka, hjortronsylt och nu den senaste tiden även ägg. Jag tänkte dela med mig av några goa bilder och två sopprecept. Det hade ju varit väldigt nyttigt om vi åt en massa soppa, men det är bara de senaste veckorna det blivit så, annars blir det en del pizza. Jag testade att frysa lite pizzadeg så man bara kan tina, lägga på fyllning och stoppa i ugnen. Jag kom fram till att det smartaste nog är att kavla ut degen på bakplåtspapper, rulla ihop och frysa in. Att frysa en klump med deg var lite omständligt och på aluminiumfolie fastnade den bara. Fyllningen blev egen spenat, tomat och färsk grönkål – hämtad från snön.

DSCN0590

En annan inte lika nyttig sak som soppa är pannkakor! Oj så mumsiga dom blev på hemägg, och oj så gula! Pannkaksmiddag med blåbär och hjortron från skogen och alfapet i ljusens sken.

 

Pumpasoppa.

DSCN0576

Skala, kärna ur och skär en 1/2 kilos pumpa och två äpplen i 2 cm stora bitar.
Skär en gul lök och tre vitlöksklyftor och riv 4 cm ingefära. Fräs i olja i en stor kastrull tills löken är genomskinlig och mjuk, men utan färg. Lägg i pumpa och äpple och stek/fräs i ca 10 min till.
Tillsätt 2 liter buljong och koka tills pumpan är mjuk, ca 20 min.
Tillsätt 1-2 dl vispgrädde och timjan, koka upp och mixa sedan soppan slät.
Smaksätt med salt, vitpeppar och sake, vin eller vitvinsvinäger.

Klart!

Potatissoppa.

DSCN0605

Skär 1 stor gul lök. Skär 1/2 kilo potatis i små bitar (sockerbitsstorlek).
Stek löken mjuk, men utan färg, i smör i en stor kastrull, tillsätt sedan potatisen, 2.5 dl vispgrädde och 5 dl buljong och koka tills potatisen är mjuk men inte sönderkokt (tar ca 15-20 min).
Krydda med timjan, salt och vitpeppar.

Klart!

Bella fick också lite mumsig mat när hon fyllde år. 8 år blev hon, och det firades med hundgodis, knäckebröd och morötter.

DSCN0551

 

 

Första snöstormen

Idag var vinterns första snöstorm. Hade jag velat ta mig in till föreläsningen på förmiddagen så tror jag faktiskt att det inte hade gått.

Jag tog mig en sovmorgon fram till halv nio eftersom det blev en sen kväll igår då jag skjutsade min käre Christofer till nattåget som tog med honom söderut. Under de korta stunderna jag var vaken under natten hörde jag hur vinden ryckte i huset och ven runt knutarna. Bella (hunden som vi är extrafamilj till) kände nog också på sig att det var oväder för hon tog sovmorgon till klockan 12!

När jag skulle gå ut till hönsen låg det 1-2 dm snö på bron och gården och vägen såg inte alls ut som om jag hade gått där, någonsin. Fram med snöskyfflar och bara sätta igång! Det tog mig en halvtimme att gräva mig till vägen, till hönsen och till vedboden. Tre timmar senare, då Bella vaknat och ville ut, såg det ut som om varken jag eller en av våra grannar hade varit framme och röjt snö på gård eller väg. Jag bestämde mig då att bara ta bort snön på bron och lämna gården tills det lugnat ner sig. För att hämta ved fick jag pulsa genom drivor som jag sjönk ner över låren i.

Bilden är från i tisdags då vi var ute på skidtur och Bella grävde runt med nosen i snön 🙂

DSCN0597

En timme senare knackar det på och någon skyndar sig in. Det är en taxichaufför som kört fast strax utanför huset, han verkade ha bråttom och stannade inte inne längre än att jag hunnit säga att närmaste grannarna har traktor – så jag fick ta på mig och gå ut efter honom. En del telefonsamtal senare fick jag och vår närmsta granne tag på någon med traktor som befann sig i byn. När det blir sånt här väder kallas alla med snöröjningsfordon (den som visste vad alla dessa maskiner heter…) ut på vägarna, men turligt nog fick vi tag på en som var här i byn och kunde dra upp taxin på den ”plogade” vägen, som sedan plogades igen.

Nu är det mörkt ute, och snön har bytts ut mot regn. När jag märkte det skyndade jag mig ut igen och skottade framför garage, hus, hönshus och vedbod innan snön blir alldeles för tung eller vattnet uppepå fryser. Som ni kanske förstår har det inte blivit så mycket av att studera idag. Just nu står en potatissoppa på vedspisen, sen kanske det kan bli i alla fall en timmes studier till. Det får bli ett nytt försök imorgon!

Även om det går åt mycket tid för att ordna med snön när det blir oväder så kan jag inte tycka illa om det. Jag tycker om när naturen påminner om att vi inte är de starkaste här, när man måste anpassa sig. Det är bland annat det som jag trivdes så bra med när jag var på Island (eller på andra resor), där påminner vind, nederbörd och vulkaner alltid om att naturen finns, att människan kan lära sig att ta hänsyn till den. Det är någonting speciellt också med de där riktigt starka vindarna eller häftiga regnen, det känns mäktigt och speciellt.

DSCN0605

Norrsken, filtar och kärlek

I måndags åkte jag in till Umeå på kvällen för att vara med på körträningen och sen ha kvällsmys hos en kurskamrat, prata om studier och livet och se film. Visserligen var det väldigt trevlig med både kör och kvällsmys men det är någonting med staden som inte riktigt klickar med mig just nu. Inför imorgon, då det är två föreläsningar jag tror skulle kunna vara bra, känner jag mest ångest. Här hemma känns livet lite mer harmoniskt. Idag gick vi till Torrböle och tillbaka med Bella under lunchen. Skogen längst älven är alldeles trolsk med små bäckar och vattensamlingar (vad är egentligen skillnaden på myr, träsk och kärr?), mossa och gamla träd. Det är Öreälven man följer, på sina håll lite svårframkomlig, svår att följa och dåligt skött, men överallt väldigt fin.

Igår kväll när vi skulle ut och rasta Bella lite blev vi överraskade av ett fantastiskt norrsken och blev kvar ute fram mot midnatt. Lite suddiga bilder, men hoppas ni ändå får en känsla av hur fint det var! Det dansade över hela himlen, över byn och alla som sov. Lustigt nog hade jag precis under samma dag skrivit nya ord på den lilla tavlan i köksfönstret, passande ord för den dagen.

DSCN0525DSCN0519DSCN0506

Höstvinter och hemmadagar

Naturen har gått och lagt sig och väntar på snötäcket. På nätterna blir det flera minusgrader och dagtid blir det bara någon enstaka plusgrad så den lilla snön vi har stannar. På mornarna knastrar det i det frusna gräset och soluppgången är sådär härligt lång.

Jag har stannat hemma ganska mycket de senaste två veckorna och njutit av att hugga ved, elda och släppa ut hönsen på morgonen. Det har varit så skönt och harmoniskt och jag tror jag kommer försöka att fortsätta såhär. Jag studerar dessutom mer utan att bli sådär ofantligt trött och hinner dessutom med lite husfix. Idag satt jag till exempel upp en tavla till på vår nära-och-kära-vägg i trappuppgången och tog in alla bågarna från trädgården som hållit upp bärnät och fiberduk. I mitten av trappuppgången finns det en pelare som räcket är fäst vid, och uppe på den har vi ställt ett ljus. Tanken är att man ska ha möjligheten att tända ljuset om man vill skicka lite extra kärlek eller omtanke till någon speciell eller allihopa. Det känns fint tycker jag – att ha med dessa människor i vårat hem och jag är glad att det finns så mycket utrymme kvar i trappuppgången så att fler och fler bilder kan hitta dit allt eftersom.

I skrivande stund sitter jag i vardagsrummet och lyssnar på tysk körmusik från LP-spelaren. De sjunger ”guten Abend, gute Nacht”, en godnatt-sång som min mamma brukade sjunga när jag var liten, en av mina favoriter. Känner hur jag blir lite sömnig.

Christofer är inte hemma, som det har varit ganska mycket nu under hösten, och dagen har varit ganska utdragen. Det är ganska stor skillnad på att vara en och att vara två. När det bara är jag hemma så måste man verkligen se till att man gör lite olika saker på dagen så att allting inte bara blir en sås. Igår blev det lite grannbesök med kaffe och öl (ja, det är sant!) och så fick jag lämna bort det första äggpaketet som tack för några bräder vi fick för att kunna färdigställa hönshustaket. Det är nästan så att man skulle kunna ägna hela vintrarna åt att tacka för hjälp man fått på vår, sommar och höst. Jag kunde i alla fall inte hålla mig ifrån att riva bort den gamla etiketten från äggkartongen (väldigt slarvigt bortrivet, men ändå) och ersätta den med lite egen text. Det är så många småsaker här som man blir så glad för.

Innan jag avslutar måste jag bara få dela med mig av vår vackra lönn från när hösten var i all sin prakt. Tyvärr blev det riktigt stormigt några dagar efteråt så alla löven från lönnen och alla andra träd försvann lite plötsligt – vilken tur att man har både minnet och fotot kvar!

DSCN0466

Jag är förresten lite nyfiken vem du är som går in här och läser, så om du läst ända hit så kan du kanske överväga att lämna en kommentar, reflektion, apropå-berättelse, åsikt eller bara ett ”hej”? Vore roligt för mig!

Jag lovar, detta är det sista

Nä, nu får det snart vara nog med skördeinlägg, men ett sista måste jag ändå dela med mig av eftersom jag haft två så väldigt fina dagar ute i trädgården, en ensam och en tillsammans med Christofer. Vi tog in potatis, morötter, rödbeta, mynta, sallad och kål i mängder – få se om vi lyckas med att ta hand om allting sen också. Två upptagna, oerfarna och förvirrade mänskor och en källare full med färsk mat… på något vis ska väl det pusslet också gå ihop.

Kolla förresten på de två morötterna här nedanför bredvid min fot, ser ni hur de snurrat runt varandra? Man blir lite extra glad för dom.

Trädgården är som en egen liten värld, full av lugn och samtidigt livsglädje – det ger oss lugn och livsglädje och dessutom livskvalité. Jag tycker så mycket om att samla in alla goda smaker och gräva, rensa och plocka.

Det har blivit ganska kyligt nu och arbete ute måste varvas med fika inne. De sista sommarblommorna från trädgården tog vi med in till varm ostkaka med grädde och hjortronsylt, ingenting kan väl slå ett sådant eftermiddagsfika!

Det mest otroliga som hänt den senaste veckan är däremot att vi har fått våra första ägg. Jag tror det är Milla och Sonja som börjat värpa. Först ett litet ägg, sedan ett till, och ett till, och ett till. Vi ställer dom i äggkoppar på köksbordet innan vi äter upp dom, bara för att få njuta lite extra. De är mindre än de man köper i butik, med större och gulare äggula och de ger så mycket mer glädje – här får ni själva se hur fånigt glad man kan bli för det första ägget. Tack hönsen!