En biljett i handen

Nu går det inte att blunda för det längre, vi är i den mörkaste årstiden nu – senhösten precis innan snön kommer. Vi har redan haft några dagar med snö som en försmak på vintern men nu är den borta igen. Termometern visar på plus nästan dygnet runt den senaste veckan och när solen väl har försvunnit efter kl 16 så blir det riktigt, riktigt mörkt.

I det här mörkret har det dock kommit två fantastiska nyheter som jag vill dela med er, den ena tar vi nu och den andra en annan gång 😉

Jag och min sambo, min gosälskling och underbara vän har biljetter till Nepal!! Här på bloggen kan man läsa och titta på bilder från mina två resor dit innan jag träffade C. På våren 2014 var jag där i sex veckor och sedan igen vinter/vår 2015 i tre månader. Att åka till Nepal betyder så otroligt mycket för mig. Där har jag upptäckt värme, magi och gemenskap med människor som pratar ett språk jag inte ens förstår. Där har jag bott i en fantastiskt vacker by och vaknat till vyn över Himalaya, varit rädd för livet på vandring ensam på bergen runt Kathmandu och flyget med örnar och gamar utanför Pokhara. Och nu ska jag äntligen tillbaka!

Bakgrunden till att resan nu äntligen blir av, resan jag längtat så mycket efter, är att jag tar mig en efterlängtad studiepaus på (enligt planen) en termin. Förutom två månader i Nepal är det en omtenta och jobb som gäller, och en sommar fylld med odling och huspyssel. I somras var det svårt för mig att njuta fullt ut. Sommaren bestod av stress och oro över mina studier, min framtid, och redan då funderade jag på att ta en paus från (eller till och med hoppa av) läkarprogrammet. När jag hade bestämt mig för det så väcktes dock en stark önskan om att få börja min fjärde termin och läsa kursen sjukdomslära så paus byttes ut mot plugg i mängder inför omtenta i augusti. Även om jag är glad för det beslutet vet jag att jag egentligen behöver en paus. En stund att andas ut och bara vara jag igen. En stund för att resa.

IMG_20181104_185858_015(1)

Annonser

Från fjällstugan

Äntligen vid fjällen igen. Stora och stadiga finns dom där på andra sidan sjön. För två år sedan gick jag och min nyfunna kärlek över dom. En vecka i slutet av oktober var vi där bland snöiga toppar och iskalla bäckar. Bland järvspår och renar. Nu är jag på mitt andra återbesök, inte vandrandes med C dock, men vilandes i en stuga med pappa.

DSCN2034DSCN2033

För ett tag sedan började min pappa arrendera en bit mark här vid stranden till sjön Torrön (har ni hört något så fånigt, en sjö som heter “torr-ön”!) och nu står här en gul/grön barack på 12kvm med kamin och sängplats och annars inte så mycket mer. Större delen av tiden vi varit här hittills har ägnats åt sovande (säkert ett halvt dygn) och läsande. Jag läser “I Kroppen Min” av Kristian Gidlund, en svensk musiker som dog i cancer som 29-åring. Kanske inte den roligaste läsningen men bra, och visst fastnar jag lite.

När jag gick ner till vattnet i morse och borstade tänderna hittade jag några fina stenar, ganska många faktiskt, och tog med mig några stycken i jackfickan. Hade sambon varit med så hade vi nog fått en betydligt tyngre packning på hemvägen än på hitvägen. Det brukar bli så när vi är på väg, och visst bidrar jag med några sten på våra vandringar och road-trips men C står nog för merparten. Sen när vi kommer hem med våra skatter tycker jag alltid det är så svårt att veta vad som ska hända med dom då när vi är hemma igen. Någon som har nått tips på stendekorationer/-inredning/-utsmyckning/-förvaring eller -placering?

DSCN2031DSCN2030DSCN2026

Höstmorgon

Hej!

Idag har jag en hemmamorgon. Jag vaknade vid åtta och ägnade nästan en timme till frukost och korsord innan jag gick ut i trädgården en stund.

I natt har det varit som kallast för den här hösten. Ordentligt med frost täcker marken och termometern står fortfarande på minusgrader nu klockan 10. Solen har redan kommit ganska långt upp på himmelen nu och naturen gnistrar. Åh vad jag längtar efter snö! Jag ser så fram emot skidåkning och, tro det eller ej, snöskottning. Hönsen kanske inte kommer att vara så stora fans av snön, de gillar bättre att vara ute och krafsa i trädgården och äta upp det sista av skörden som står kvar ute. Raskt går hela gänget ut på upptäcktsfärd så fort man öppnar hönsgården.

DSCN1998DSCN2007DSCN2000

Innan vintern hoppas jag verkligen att vi hinner få in kaminen på nedervåningen. Det har pratats om någonting med väggen och att ta upp den och flytta en pelare men det verkar vara väldans otydligt om det är ett måste eller ett ”det-här-skulle-ni-kunna-göra”. Ibland önskar jag verkligen att någon av oss var snickare och hade mer kunskap. Och jag börjar förstå poängen med att skaffa hus i närheten av släkt eller barndomsvänner, haha. Allt som ska göras med huset känns så förvirrande, med trädgården, hönsen och vår lilla katt är det enklare, där känner jag mig tryggare.

DSCN2022DSCN2010

Nu ska jag lämna datorn och gå över till en av våra grannar med några saker vi lånade för att byta till vinterdäck på bilen. Vi gjorde det igår kväll, med hjälp av ännu en granne för påfyllning av luft i däcken, och tur var det för nu närmar sig verkligen vintern.

DSCN1986.JPG

Kram och hoppas ni får en fin tisdag!

Att få bara vara

Jag är så glad över att hösten är här. Efter en alldeles för torr och varm sommar känns det extra bra med fukten och kylan som leder oss mot vintern. Höstens färger och rytm passar mig mycket bättre också än sommarens aktiva natur och jag har de senaste två veckorna längtat mer och mer efter att komma ut i naturen och fota, att sitta hemma med en god kopp te, att hantverka och mycket, mycket mer. Jag börjar också längta bort från skolan, biblioteken, de hårda stolarna, alla människorna och den konstant aktiva energin. Nu är tiden för att dra sig tillbaka, skörda in det sista från landet, äta varm soppa och tända ljus. Som lantlig student är det den svåraste balansen – balansen mellan studiernas måsten och naturens vara.

DSCN1869

Förra helgen körde jag genom det vackra höstlandskapet upp till Vindeln där jag deltog på en näverkurs ordnad av Västerbottens Hemslöjdsförening. Det var mycket sidobabbel bredvid självaste hantverkandet men när vi väl kom in i slöjdsalen och man fick arbeta med sin näverburk så stormtrivdes jag, och hem kom jag med en vacker näverburk och tre omplåstrade fingrar. I går fyllde jag burken med hemmagjord müsliblandning som jag gjort tidigare och som är godare och känns nyttigare än butikens alternativ.

DSCN1883DSCN1886

Nu har sökandet efter en keramikkurs börjat. Jag längtar så efter att få arbeta med lera. Jag har aldrig gjort det, mer än de där skulpturerna jag gjorde i gymnasiet, men någonstans inom mig finns det en stark känsla av att keramik är någonting som jag borde hålla på med. Förhoppningsvis kan jag hitta någon lokal hantverkare som kan tänka sig att släppa in mig i verkstaden alternativt ordna en kurs. En god vän som bor i Umeå gick en keramikkurs inne i stan under sommaren och har precis fått hem sina glaserade, färdiga verk. En liten, blå kopp fick till och med komma hem till mig (tack!) och jag har druckit ur den sen dess. Att berika mitt hem med hantverk, med skavanker och utan, är någonting jag alltid längtat efter och jag är så glad att jag börjar prioritera detta framför annat. I slutändan är ju studierna det jag ägnar mest tid, men när jag sitter bara med böckerna, oavsett hur intressanta dom är, så hamnar jag fort i obalans. En rutin jag fått in är morgonyoga, med hjälp av den och regelbundet hantverk (även mat) så håller jag den balansen bättre.

DSCN1903

När naturen är sprakande vacker

Åh äntligen är hösten här! Efter sommarens torka och hetta känns det så underbart med regn, dimma och grönska. Den här veckan har de där mest fantastiska höstfärgerna kommit och skogen riktigt lyser i rött, gult och orange.

DSCN1853

I trädgården förändras det också. De första nätterna med minusgrader har redan varit och några av växterna har redan avslutat sitt växande, gulnar och lägger sig ner. Förra helgen hade vi besök (plus att en väldigt god vän till mig flyttat in hos oss!) och fick så mycket gjort! Alla morötter skördades och växthuset tömdes, och några dagar senare skördade sambon zucchini och rödbetor också.

Under sommaren har vi fått hjälp av en granne med att få hit vatten från älven som vi kan vattna med. Han fyller kubiktankar i älven med en pump och kör sen dom till oss med sin traktor. I sommar har det varit fullständigt livsnödvändigt för våra plantor på grund av torkan. Som tack plockade vi i helgen ihop en stor skördelåda med svartkål, grönkål, mangold, rödbetor, morötter och zucchini samt en solros och en liten bukett med ringblommor. Gissa om dom blev glada!

DSCN1849

Sedan höstterminen började igen har jag försökt hitta en sundare veckorytm som inkluderar morgonyoga (nu kliver jag upp 05.30!) och söndagsbrödbak. Jag och sambon bestämde också att vi vill ta vara på allt det goda från vår trädgård bättre och laga nyttigare och bättre mat. Förra veckan lyckades jag till och med göra tre storkok som räckte nästan hela veckan ut. ”Afrikansk gryta”, couscoussallad och 10 liter morotssoppa var det som gällde då, få se vad som blir denna vecka.

DSCN1628

Vill dela med mig av två godsaker från sommaren också – mumsig paj med sallad och pannkakor med jordgubbar från trädgården. Tack snälla höns!

DSCN1704DSCN1711

Men den härligaste skörd/matupplevelsen var ändå idag då jag lagade ihop pytt-i-panna med ägg, sallad och tomater med bara ingredienser från trädgården – det känns helt fantastiskt! Tidigare har det alltid varit någonting köpt i – lök, ost, grädde – men inte idag. Tack igen snälla, snälla höns!

DSCN1864DSCN1840

Så, det blev ett litet inlägg igen efter två månader, om mina favoritsaker att skriva om – skörd och höns, haha.

Sist men inte minst kommer en bild på en sprakande ringblombukett jag plockade till mig själv när jag fick veta att jag klarade tentan jag har kämpat med så mycket! Tjoho!

DSCN1833

Hoppas ni har det bra och att ni får tillfällen att njuta av den vackra hösten som kommer till oss nu ❤

Kackel i grönsakslandet

Nu har hönsen räknade ut det – det är bara ett 1m högt kompostgaller som formar gränserna för deras stora hönsgård! Sambon och jag pysslade på i trädgården i den gassande solen med gräsklippning, färgskrapning och vattning när en vit gestalt i ögonvrån fångade vår uppmärksamhet. Hönan Siv stod i sanden vi det gamla vindskyddet och mådde gott. Ojoj sa vi och vallade in henne till dom andra igen. Några minuter senare var hon ute igen. Visst längtar vi också efter fria kackeldamer som krafsar runt i ängar och under buskar, men på grund av rovdjurtryck och ett grönsaksland vi gärna får någon skörd på så har vi hållit dom bakom garaget i skydd av träd, ängar och rishögar. Så Siv fick snällt gå in till dom andra igen. Och var ute några minuter senare, tillsammans med en av kycklingarna. Nu började vi misstänka att det har kommit till ett slut med dagarna då hönorna var till freds med att gräva i vår kompost. Siv och kycklingen fick gå in igen.

20180709_142749

Efter någon timme gick jag till hönsen för att kolla till dom och då var tuppen Jussi med tre hönor ute i det höga gräset utanför hönsgården. Jag tog bort kompostgallret, då kan lika gärna alla få vara lösa tänkte jag.

Tillsammans med hönsen gick jag runt där i det höga gräset bland blommor och tistlar. Jag plockade rölleka för att torka till te och hönsen letade mask och visade kycklingarna vad som är gott och inte. Vi fick en riktigt härlig stund tillsammans där i solen.

DSCN1649DSCN1658DSCN1668

En av våra hönor heter Sonja, precis som katten, och är en riktig busfröken. Förutom att hitta grönsakslandet då i måndags så brukar hon också vara den svåraste att valla in till hönsgården. Hon är ganska klipsk och ser hur hon kan smita förbi oss för att stanna ute en stund till. Hon ger oss en del skratt och roliga stunder, lilla Sonja. Hon är svår att fånga på bild dock, men här är hon:

DSCN1690

En dag fick vi ännu ett äventyr. Kardborrebandet som hållit igen hönsgårdsdörren (till den lilla hönsgården som det alltid är öppet till) hade gått upp så när sambon en morgon hade klivit upp och klev ut på bron så stod Sonja där, glad och nöjd säkert över sitt lilla äventyr haha! Alla hönsen var ute med sina kycklingar i trädgården och hade en härlig stund. Men det var nästan som om de visste att de inte fick för Jussi tog lite skamset med sig sin nu ganska stora flock till hönshuset när sambon upptäckte dom. Dom är allt roliga! Jag är så glad att vi fick tag på den här härliga flocken Bjurholmshöns förra året

Så nu springer dom lösa om dagarna. Igår hittade dom salladslådorna och ställde till med lite besvär men annars går det alldeles utmärkt – och är så otroligt mysigt!

DSCN1637DSCN1686

Rennätter och toppkänsla

Igår kväll kom jag och sambon hem från en långhelg i Marsfjällen. Vi hade lyckats hitta en husvakt för min lediga vecka och packade våra vandringssaker och Bella i bilen och åkte österut i fredags. Jag har längtat efter fjällen så länge nu så det kändes riktigt skönt att vi äntligen kom iväg! Det är någonting med kalfjället som ger mig en renhet i både kropp och själ. Som en av grannarna sa tidigare idag – luften känns så ren och frisk.DSCN1305

Vi började med att stanna till i Fatmomakke och tältade där vid sjön. En väldigt vacker plats med en kyrka och många gamla byggnader – men också mycket turister, fiskare och husbilar. Nästa dag begav vi oss upp mot Marsfjällskåtan istället och tältade ca en km ifrån den. Det kändes lite lyxigt att ha tillgång till dasset vid kåtan faktiskt, och man fick en tjusig utsikt när man satt där med, haha!

DSCN1301DSCN1316

Någonting som vi inte var beredda på var att det skulle vara långt över 20 grader och gassande sol alla dagarna som vi var där så vi hade såklart ingen solskyddsfaktor med oss, vilket resulterade i en rejäl bränna och inköp av aloe vera kräm i Vilhelmina på vägen hem. Hela söndagen låg vi bara i tältet och vilade. Med hjälp av sovsäckarna kunde vi bygga oss en liten grotta med sval och skön skugga och där låg vi och sov, myste och tittade på den fantastiska utsikten.

DSCN1377DSCN1380

På måndagen klev vi upp innan 06, åt lite gröt och begav oss sedan iväg för att bestiga Marsfjället på knappt 1590 möh (enligt fjällkartan). 5 km färdväg och 700 m stigning avverkade vi på några timmar. Under pauserna på berget blev utsikten bara vackrare och vackrare. Marsfjället är det högsta berget så långt ögat kan se och det var därför en väldigt härlig känsla att vara längst upp och blicka ut över vidsträckta naturområden och till synes oändligt med fjäll.

DSCN1456DSCN1462DSCN1475DSCN1483DSCN1478DSCN1526DSCN1523

Bella var helt slut när vi nått toppen och blev dessutom ganska stressad, förmodligen på grund av vindarna och faktumet att vi var på en bergstopp. Det är trots allt inte det mest naturliga för en hund. Vi gav henne lite vatten och bäddade sedan ner henne i en grop där vi sen anordnade lite skugga och efter ett tag varvade hon ner och somnade. Det är väldigt mysigt att ha med henne, men det kräver lite extra att se till att även hon har en bra upplevelse i fjällen.

Rätt som det var dök det upp en örn när vi satt där på toppen. Vi hade ingen chans att hinna ta ett kort utan njöt bara av denna ståtliga och fria gestalt som lekte i uppåtvindarna. Den var så nära, säkert bara några meter bort, så att vi verkligen fick uppleva dens stora vingspann och vackra fjäderdräkt. Bella sov förbi den händelsen men någonting hon inte sov förbi var när det varje natt kom mängder av renar och betade runt vårat tält innan de fortsatte upp mot bergen. Första natten var Bella så rädd att hon skakade och renarna var så nära att någon av dom passade på att dricka lite ur Bellas vattenskål men de andra nätterna gick det bättre. Mitt i sommarnatten fick vi ligga nerbäddade i våra sovsäckar och titta på de upplysta bergen och renarna som vandrade förbi oss. Det var minst sagt stunder av magi.

DSCN1439DSCN1417DSCN1421DSCN1452

På vägen hem på tisdagen stannade vi till i Fredrika och tittade på det buddistiska templet som står där med en fantastisk utsikt över skogar, sjöar och berg. Templet var ett projekt som fick höga förväntningar på sig och sedan fallerade, men två statyer står där i alla fall och när vi kom var två munkar där och bad och skötte om blommorna. Vi har åkt förbi skylten nere vid vägen flera gånger när vi varit på väg till Jämtland eller hem därifrån och alltid bara åkt förbi, men nu äntligen tog vi oss tid att svänga upp till templet. Det är bara 1km från vägen så det är helt klart värt det!

DSCN1582DSCN1579

Så nu är vi hemma igen. Sambon är och jobbar och jag har pysslat med våra växter både inne och ute. Borta bra men hemma bäst brukar man ju säga. När det gäller fjällen är jag inte helt säker på om det verkligen är så enkelt, men visst är det bra härligt här i vackra Hummelholm med. Och visst känns det renande och glädjande med den lilla söta katten, att kika ut i trädgården, hitta den första röda tomaten och kolla till dom (snart inte så) små kycklingarna.

DSCN1583DSCN1594DSCN1604DSCN1615DSCN1617DSCN1619DSCN1621

Stort tack igen till husvakten som var här och tog hand om hus, trädgård, katt och höns medans vi var borta! ❤

Vandring, odling och kycklingar

Hej alla ni!

Redan har det gått två månader sedan jag skrev i samband med att jag blivit sjuk precis innan den största tentan vi haft hittills på utbildningen, mycket har hänt sedan dess och många tankar har tänkts. Men nu är jag tillbaka, och det är sommaren med!

Juni börjar gå mot sitt slut, men innan vi går över i juli ska jag och sambon ut till fjällen en sväng och uppleva sommarnätterna där. Midsommarafton firade jag med att jobba men på midsommardagsmorgonen anslöt jag mig till sambon som firade med ett par vänner till oss som bor några mil bort på en fin liten gård i skogen. Det är så härligt nu, så många blommor på ängar och buskar. I trädgården blommar också jordgubbsplantorna och i salladslådan växer det för fullt.

DSCN1271DSC_0089DSC_0097

Hemma hos oss är det full fart i trädgård och hönshus. Vi har sått och satt, rensat och täckt och i hönshuset fick vi för tre veckor sedan små kycklingar. Jag ångrar mig nu att jag inte tog mig tid att ta bilder på de små dunbollarna i början, nu är dem redan så stora. I allmänhet har jag inte fotat så mycket på senaste tiden, men även det kanske kommer tillbaka nu när jag äntligen sitter med bloggen igen. I alla fall så har vi fyra stycken småttingar som ränner runt bland våra höns nu, de som inte klarade sig är begravda uppe i skogen. Det är så svårt att hantera att man inte kan hjälpa dem som dör, de är så små, så söta. Vi är väldigt tacksamma för de som klarat sig och verkar må så bra. De har turen dessutom att ha tre mammor som dedikerat sköter om dem.

DSCN1282DSCN1284DSC_0096DSC_0094DSC_0095

Förra veckan hade vi besök från en släkting till sambon och hans vän som ville komma och pröva fiskelyckan i älven. Vi passade på att smita iväg på en liten tälttur längst Öreälvsleden. På söndagskvällen gick vi 7 km tills vi hittade en fin liten plats vid älven att tälta på. Tack vare sambons keps och ett myggnät blev det ganska behagligt att laga frukost på trangiaköket på morgonen. Hunden Bella trivdes också med att vara ute i naturen igen, och så blev hennes önskan uppfylld och hon fick sova inne i tältet med oss.

DSCN1276

Nästa dag gick vi över niporna till Tallbergsbroarna, det var en vandring minsann! Bara 12 km men en hel del upp och ned för dessa branta backar. I slutändan var vi alla tre ganska slut. Och myggen dessutom! Helt otroligt vilka mängder det var på vissa håll, och jag verkade vara favorit. Men vackert, så vackert med älven, skogarna och sedan de gamla slåtterängarna innan Tallberg, snart igenvuxna. Naturen här är verkligen vacker, lite trolsk på något vis. Man kan verkligen föreställa sig Näcken sitta där i någon av alla forsar. Ber om ursäkt för att bilderna verkligen inte visar hur fint det är. Nästa gång fotar jag mer!

DSCN1279

DSCN1277

Vi tältade där vid Tallbergsbroarna på måndagen och blev bjudna på en smaskig middag från ett tyskt par som var på semester med en husbil genom stora delar av Norrland. Nästa dag tog vi oss en lugn och fridfull morgon vid elden innan sambons släkting kom och hämtad oss hem till Hummelholm.

Jag ser fram emot att komma upp till fjällen nu till helgen. Fjällens natur är ändå den vackraste jag vet. De vidsträckta vyerna och färgskalorna, renarna och fåglarna. Trots att vi har mycket att göra hemma i trädgården så känns det viktigt att ta sig tid till att komma ut sådär med tältet. Att hitta sina prioriteringar och ett sätt att kunna leva enligt dem är någonting jag och sambon tränar tillsammans på det.

Jag tänker mycket på mina prioriteringar, drömmar och mål just nu. Den senaste terminen har varit väldigt påfrestande för mig och jag försöker att ta mig tid den här sommaren för att hitta min fortsätta väg, kanske hjälper Öreälvsleden och Marsfjällen till med det.

Hoppas ni haft en fin junimånad! ❤

Långhelg och miss i planeringen

Ni vet när man gör en bra planering, håller sig till den och förväntar sig goda resultat – och så plötsligt händer det något och du tänker ”hur kunde jag inte ha räknat med det här?”. Så är det för mig just nu. Jag är nämligen sjuk, sjukare än jag kan komma ihåg att jag varit sen våren 2016 då vi bodde i Stockholm och jag blev dehydrerad, och den där viktiga omtentan är i överövermorgon. Jag hade tillåtit mig att vara lite ledig över valborgshelgen eftersom två av mina småsyskon var på besök och hade precis tänkt göra ett sista ryck med plugg hela dagarna innan tentan, men tji fick jag. Nu ligger jag bara i soffan och behövde efter 30 min läsande vila upp mig med att sova en timme, det är inte särskilt effektivt haha.

Helgen har varit väldigt fin och intensiv. Vi har spelat en massa sällskapsspel, skurat växthuset, byggt en hönsgunga, tittat på islossningen, firat valborg i byastugan och sovit i fiskestugan som ligger vid Öreälven i naturreservatet i byn.

De flesta förmiddagarna har det varit riktigt skönt och varmt ute så att man trott att sommaren redan är här och stora delar av odlingarna har kommit fram under snön. På eftermiddagarna har det varit delvis molnigt och regnigt och de två senaste dagarna har det legat mycket dimma i byn. Jag älskar dimma och regn, det blir så friskt, lugnt och magiskt. Naturen får en massa ny kraft och en stund att vila och man vet att nästa gång solen kommer fram kommer grönska slå ut.

I och med de stora mängderna snö har älven varit väldigt översvämmad i år och det var häftigt att se när isproppen i älvbågarna släppte och stora isflak lossnade och gled iväg mot havet. Även fast naturreservatet inte längre var översvämmat på valborg var stigen översvämmad på två ställen så vi fick pulsa genom skogen och snön för att komma till fiskestugan. Det var så fint att vakna där ute 1 maj och höra älven brusa, fåglar kvittra och gå ut och tända en brasa. På 30 min gångavstånd har vi den här fina björklunden med möjligheten att sova i stugan.

Hoppas ni har haft en fin helg och har fått vara friska ❤

När vi räknade till 303

Hej!

Har ni haft en bra helg och start på den nya veckan? Vi har haft en fin vårhelg under vilken man kunde se hur snön stegvis försvann. Vi har pysslat med de väldigt många växterna som flyttat in i vårat vardagsrum, tagit promenader (och till och med en löprunda) i vårvärmen och kikat hur det går för våran bokashi-kompost. På husets ena kortsida har vi också byggt upp några pallkragar under helgen och så har vi tömt ur växthuset och låtit hönsen löpa amok där inne – vi är redo för odlingssäsongen! (Vi kan ju hoppa över det faktum att våran svartvinbärsbuske fortfarande är gömd i det vita havet och att snödjupet över odlingsbäddarna är 1 meter.)

DSCN1217DSCN1215DSCN1204DSCN1212

I söndags firade vi också att vi fått över 300 ägg sedan oktober, närmare bestämt 303 stycken. Den senaste månaden har vi fått 100 stycken, det om något känns verkligen som ett vårtecken! De första 100 äggen tog mellan oktober och februari att få. Äggåvorna firade vi med zucchinikaka och hallon/mynta/rölleka-te i växthuset.

DSCN1223DSCN1226DSCN1221

Jag precis satt ut en annons för tuppen Sture. På grund av ökat bråk mellan tupparna har vi bestämt att vi ska försöka hitta ett annat hem till den yngre. Jag hoppas vi kan hitta något eller att de kan hålla sig hyfsat sams tills vi (förhoppningsvis) får kycklingar. I nuläget har vi ju 6 hönor och 2 tuppar, om vi skulle ha några fler hönor kanske två tuppar skulle gå bra, men just nu är det inte så bra. Stackars Sture får aldrig en lugn stund om han inte sitter uppe på pinnen.

DSCN1208

Idag har jag en seg dag. Jag vaknade klockan 04 och kunde inte somna om, det gör mig alltid så trögstartad. Det känns fortfarande som om jag inte vaknat, men lite plugg blir ändå av. Igår gick det betydligt smidigare. Hela dagen satt jag på medicinska biblioteket och skrev klart alla labbrapporter som ska vara inne innan maj. Nöjd och glad fick jag sedan en lång pratstund med en god vän på vägen hem 🙂

Hoppas ni har en fin dag, önskar jag och katten<3

DSC_0490